obulkaniskt utbrott på ön Sanguir eller Sangir (en af Malajiska öarne) den 2 oh 17 Mars detta år meddelad iutlåndka tidningar. Nordwestra delen of San: gir bildas af Awubergen, i midten af hwilka resa sig flera wulkaniska spetsar, hwaraf den högste har en böjd of 13 a 1400 metres öfwer hafwet. Den westra sluttningen af denna spets nedstiger läng: samt mot hafwet till byn Kandhar, Mvile fen ligger på en utskjutande udde. Mot norr och föder utlöpa Awubergen i en rad mycket fruktbara kullar, betäckta med de rikaste skördar. Jnnewånarne wero öfwertygade att wulkanen war fullfoms ligt släckt, alltsedan en spanior för flera år sedan bestigit Awuberget. De lefde således i den största trygghet och egnade hela fin omsorg åt de pråktiga ris åälten. Men den 2 Mars mellan kl. 7 och 8 på aftonen uppskrämdes alla af ett före färligt brakande, åtföljt af på hwarandra följande erplosioner. Ett fruktanswårdt utbrott af wulkanen hade hade egt rum och strömmar af lawa framstörtade med oemotståndlig kraft åt alla Håll, ryckte med sig allt fom fanns i def wäg och bragte i kokning det brufande bhafwet, hwars wågor drogo sig tillbaka för dessa fråm mar of smält metall. Derjemte uppfprungo öfwerallt i jorden strålar af kokhett watten, förstörande och ödeläggande det lilla, som lawan skonat. Snart började äfwen hafvet I fin tur att swälla och wräkte mot klipporna hela berg af skum. Under flera timmars tid hörde man, blaus dade om hwarandra, menniskornas jäm merskri, djurens tjutande, de mest skakande åskknallar, — ty himmelens fjungels dar förenade fig med wulfanens efoftröms mar, — samt brakandet af tusendetals träd, hwilka kullkastades och krossades af lawan och de kokheta wattenforssarne. Slutligen uppsteg från berget till en för färlig höjd en tjock, swart pelare af aska och stenar, och en swart natt utbredde sig genast öfwer hela landskapet, endast enomkorsad af de tåta blirtrarne. De hus och odlade fålt, fom blifwit for nade af lawan och wattnet, ödelades nu af de klippstycken, som nedrasade, samt en lawin af stenar ur kraterns öppning. Först mot midnatten upphörde wulkanens underjordiska arbete, för att påföljande dag, wid middagstiden, börja med ny håf tighet, medan askregnet oafbrutet fulftåns digt fördunklade solens strålar. Efter nå gra dagars hwila härjades fälten ånyo af ett utbrott den 17 Mars, men derefter upphörde alldeles få wäl askregnet som lawaströmmen, ehuru starka rölpelare forts farande tillfännagåfwo, att wulkanens inre war i jäsning. Byn Sandabr råd: dades lyckligtwis af en framskjutande udde, men hela landet mellan Kandahr och Tas runa år betäckt af aska, fom utbreder fig på de af lawa och wattaet härjade fåls ten. J hela distriktet Kolongan år fförs den totalt förstörd och nåra 3,000 personer hafwa under dessa förfärliga dagar förlorat lifwet. De flesta öfwerraskades i sina trädgårdar, hwarest de, omgifna af sina familjer, hwilade sig från dagens mödor. De blefwo alla brända af lawan eller af det kofkande wattnet, eller qwäfda af askan eller dödade af nedrasande klipp stycken. O HFAAAAA FA —