af en ganska tät stog, då min fp fastade en sten nägra steg framför m Samma slags rytande som jag h nägra dagar förut, då sag följt det få de lesonet, ljöd nu ur skogen helt ni slättan. Här wisste jag dock huru jag få bete mig, och war säker på att fun leda safen till ett godt slut, utan fört af någon menniskolem. Snart blef det dager och sag hade vå mig; jag hade blott att göra med lejoninna, fom förlorat fist blod, det w säga fina krafter, oh slutligen wisste j att bon hade blott trenne ben. Framgängen war ice twifwelakt men som hennes trenne äterstäende b ännu hade stora ramar, med skarpa kli och som de tänder, som strypt tren orar, borde wara ansenliga, få tog j sådana mätt och steg att lejoninnan i stulle behandla mig fom ett gräsätan djur. (Forts.)