Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1856, sida 3

samt det derigenom uppkon na ficdalwäl bet, då hwarje adelsman eller nåra no hwarje stackare war så godt som en suve rån regent på fin herregård och för fin. underlydande, få är det tlart att desse patroner wore för bönderna nästan son gudar för hwilka de åtminstone hade er gudomlig respekt. Detta gjorde att dess herrar huserade efter behag både med få egen och med andras egendom och tilleg i nade fig en mängd jord fom ursprungli sgen ide war deras, hwarfken genom arf fköp eller förläningar, på samma sätt son kyrfor och prester lade jord under sitt her. rawälde. J de tiderna war jorden ej a betydligt wårde emedan man tyckte som jå, att man hade jord i öfwerftöd. J i wåra dagar år ide få förhållandet, ty nu betraftas hwarje jordbit fom ett guld stycke och man will fnappt unna de döda en få stor plats att de funma ärliqen förs multna, men deremot har nan folt, åt minftone fattiga, i så rikt förråd att man gerna kunde erportera dem. Men fordom, då gränser och räågångar byar och ägor emellan ej woro fi noga utftafade, utan linien togs ungefår på måäfå, eller efter gammalt bruf, fi war det lält för en och annan slipad adelsman alt lura bönder och låta uppdraga en gränslinie för sitt område wida niom den rägäng, fom ee gentligen borde ajort stilnadsgräns, hwarigenom han sälunda betydligt förökade sitt säteri på fronans eller böndernas befoftnad. Den förra brydde sig ej derom, emedan def förswarare naturligtwis höllo med dem som bäst kunde eller wille bee tala och bönderna wågade ej muca mot så måttiga Potentater, äfwen der de sågo att wäldet begicks på ett uppenbart fått. Många traditioner förefomma ånnu om dylifa uppmätningar och angrånsande fro nohemmans ringa ägorymd hän:yda på att säterierna behagat dela med dem i gamla dagar. Men lifa mån fom man war om att tillegna fig andras jord, lika angelägna woro de fordna säteriherrarne att få fira underlydande hemman til insockne, få snart dertill tunde wara en möjlighet eller det åt fig göra. Ty insocknefrälset eller den frälsejord fom ligger i jamma socken med jelfwa såteriet har större friheter och förnäner än den som är utsockne, der mill låga ligger i en annan församling. Så har hemmanet Ramstorp underlydande Trolleholm fordom enligt traditionen tills ört Asks församling, hwilket warit det taturligaste, men har sedermera gjorts ull njockne och dragits til Torrlösa församing, dit man har tre fjerderels mil, men ill Ask endast en fjerdedels mil. Cgene omen Fastorp under Trollenäs, fom nu rufas till säterict, utgjorde fordom några årdar eller en liten by, som låg i Strö örsamling. Men då alla innewånarne ogo ut i pesten 1711, utan air hemmas en sedermera blefwo bebodda, utan lus n i stället nedrifne och flyttade till byn 5tubbatp, få drog man jorden under äs soden och fick den till. insockne, vafdt Strö kyrkoby ligger midt emellan astorp och Näs. Samma förhållande det med Selarps by, hwilken äfwen —— —