förfaringssåttet. Jag åter wände derpä till fängeljet. — Billy, — sade jag, — jag skall bänga er, men lifwäl fäster jag ert mil. for derwid, och det är, att få snart ni under dödsarbetet ser den swarthäriga, ni skall anwända er sista froppsliga styrfa och gifva mig ett tecken derlill. — Billy ingick härpå. Lättast hade wäl warit att gifwa ett tecken med ögonen, men då, enligt föreskriften, en läng natt. mossa drages ned öfwer ansigtet, funde ett dylikt tecken ej anwändas. — Billy, — sade jag, — jag skall ej binda edra händer för fast på ryggen, utan få att den högra ligger på den wenstra och få löst, att edra fingrar ha fri rörelse. Så snart planken drages undan och ni hänger wid halsen och den swarthåriga qwinnan spnes, så gif med de lediga fingrarne ett tecken, helst ge nom knäppning emellan tummen och längfingret, dä jag ställer mig bakom er, Will ni göra det? Billy swarade: — Så sannt mig Gud hjelpe i min sista nöd. Då stunden war inne för afrättningen, giorde jag åt honom den öfwerensfom: