Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1856, sida 2

afrädde mig naturligtwis på det lifligaste ifrän en få brottslig tanka. Han fade bet wara djefwulens lockelser; bakom qwinnan wore den emwiga hehvetegbrans Den, och uppmanade mig att genom bön och gudliga betraktelser emotstä djenvu: lens arga lift och lockelser. Det lyckades också. Bönen stärkte mig dagligen och wid bönen förswann qwinnan. Twi år efter min bosäåttning i Staf: ford — det är nu trettiotwå är sedan — skulle en mördare wid namn Billy Goldsmith blifwa hängd, sedan dommos len i grefskapet dömt honom till döden. Enligt gällande föreskrift mäste afrättningen försiggå följande dagen efter do: men; men grefskapets bödel war fing: liggande sjuk efter ett benbrott. Jerne wågar och telegrafer woro på den tiden föga almänna, för art funna anskaffa skarprättare från aflägset häli, då den i närmaste grefskapct anställde nyligen med döden afgätt och ingen annan hunnit tillsättas. Genom denna omständigbet mar domstolen i stor förlägenhet och mwidste ej hwad den skulle föoretaga. Delins qwenten, som jag nägot litet kände, hade hört omtalas mitt sjelfmordförsök och