före afrättningen och omfamnade honon då för sista gängan. Afsledet skildras få fom skatande. Under sammanwaron me syskonen hade lifwäl den lifdömda wisa en beundranswärd sjelfbeherskning. Har war ätminstone till det Yttre lugn oc glad; dock märkte den mer uppmärksamm betraktaren emellanåt en sätt ryckning mungiporna och ett oroligt singerspel, hwil fet äfwen under procegsen inställt sig. Äf wen inför sina syskon bedyrade Palme upprepade gånger sin oskuld, anförtrodd sitt enda barn åt deras wård och tog a dem det löftet att lemna England och än. dra namn. Det säges äfwen, att hele familjen ärnar hosätta fig på fasta lan. det. Twenne andliga besöfte honom flera gånger på nat:en. Klockan omkring 7 på morgonen drad Palmer en topp the och swarade på fäångwaktarens fråga hus ru han befann sig: ganfa bra! Då han stod i begrepp att lemna eellen och anträda fin sista fård hår på jorden, förs klarade han såsom swar på en fråga af öfwerscheriffen, att han förnefade domens rättwisa och att man på honom beginge ett jurivifft mord. Fort före 8 inträdde scheriffen och de öfriga tjenstemännen uti Palmers cell och ledfagade honom till pottrummet, der bödeln Schmitt från Dudley wäntade honom. Den dömde fötböll fig under det man påflådde honom galgdrägten lika få odeswäradt, fom om han befunnit fig under en fammartjenares händer, för att flådag till en bal. Hår träffade honom ännu en gång nägra af hang anförwandter. Med undantag af ett fort och höfligt afsked, yttrade Palmer ej ett ord hwarken till scheriffen, presten eller någon annan bland de närwarande. Då dödsklockan började ringa, for han häftigt upp och suckade, men ins tog genast fin plats i det sorgliga tåget och gick med säkra steg fram till fhavotten. Då han uppfommit på densamma, kastade han en flygtig blid på den kringstående folkmassan, fom mottog honom med den djupaste tystnad. Man hade wäntat att en ström af förbannelser ffulle utbryta når förbrytaren wifade fig, men det blef ej fallet. ÅAwen deras wäntan, som trott att Palmer skulle hålla tal, blef beswiken; hang beteende förrådde hwarken fruftan eller skryt. Efter en fort bön med presten wände han fig mot bödeln och låt denne lägga snaran kring halsen och draga den länga möcsan ned öfwer anfige tet. Derpå skakade han hand med bödeln, och fade wänligt, men med låg röft till bonom: Gud wälsigne er. Knappt hade hang låppar uttalat det sista ordet, förr än falluckan sjönk och kroppen efter ett par ryckningar war ett lik, hängande i galgen. Sä skickligt hade bodeln fullgjort sin tjenst, att döden war nåftan ett ögonblida werk. Sedan kroppen hångt qwar i galgen den föreskrifna tiden, blef den år terförd till cellfängelfet, hwarest en Herr Brwges från Liverpool genast tog af honom en dödsmasque, derwid görande den anmärkningen, att Palmers hufwudffålsbildning, enligt frenologiens lära, bestämdt antydde en dålig karakter. Liket blef derefter begrafwet inom fängelsets murar. SKE —ä—ä—pXmm 11