Norrländska Korrespondenten – 6 augusti 1856, sida 3

qwafwa gator, säjom en lujtström, bärande på sina wingar skogarnes och ängars ned Doft; det lungfiftiga Babel har näg. ra ögondlick inandats fahusens ljumma och wälgörande atmosfer; Paris har wa rit en werklig landskaps-tafla. Åkerbruket beherrskar industrien med all den öfwer lägsenhet, hwarmed Guds werk beherrskar menniskowerk. De jordbrukande klasserna, i ständig deröring med naturen, äro i ordets rätta betydelse bättre, dygdigare, fridjullare, sundare, än de industriidkante klasserna. Man skulle kunna säga, att det finnes hos jordens utdunstning, så att säga, en godhet, en moralisk helja, som meddelar sig åt dem, hwilka älsta och od la henne. Det finnes jemwäl i de landliga arbetena ett närmare umgänge mel lan Skaparen och den skapade warelsen; under odlandet af jorden kommer menniskan till medwetandet om fin egen fmage het, hon har behoj af himmelens nåd. af solen, fom bringar hennes gröda till mogs nad, af regnet, fom wattnar den. Indus strien deremot år menniskans feger öfwer naturen; industrien bryr fig hwarken om luftitred, årstider, fol eller stormar; hår blir menniskan nästan oberoende af Gud och lär fig att hjelpa fig fram honom förutan. Och ändå är just denna landibruksfest, rätt betraktad, ingenting annat år industriens seger. Liksom kapitalets, har industrien icke nägot fådernesland; den år neutral, opersonlig, den fan förflytta sig och föfa fig ett hem hwar fom belft, den år liffom en inwisning, ställd på innehaf waren; den födes och den dör — lika gort hwat. Djuren deremot hade ända hittils ett fädernesland; de woro, få att säga, patrioter. Boskapen war fästad wid jar: den; den lefde och dog på samma torfwa, fom bade sett den födas. Den kände må. garne i sitt fädernesland, den kunde utan: till def wärter, tråd och warten; om af tonen följde den skällkon och dejans me modiga stämma — och fe nu hafwa jernwägarne förwandlat oxar och för till kosmopoliter, till medborgare i universum, säsom Anacharsis Clootz wille ha det. Man har ajhändt dem deras nationalitet och infödingsrätt; hädanefter skall det icke finnas franska, engelska, Schweiziska, un gerska oxar, — det skall endast sinnas slägtet orar. Torswans barn ryckes från lin moders bröst och införes i marmaroch kristallpalatser, för at smältas och upplösas i den menskliga uppfinningens degel. De förwridningar, fom lindansarne lå ta fina barn undergå, de fan tastiska nyc ker, som trädens grenar underkastas af trädgårdsmästarne, uppnås och öfwer iräfsas af de tilförene ofända och otänkbara former, fom industrien lyckais gifwa åt djuren. Gud hade stapar orarne med horn, menniskan har tillslapat fådana utan horn. De hastar, som man begagnar till kappläpning mid Chantillv oc Epsom, å ro mennistans uppfinningar, jockeyerue lifå få. Om naturen kom iillbaka till jot. den, få stulle hon ide mer igenkänna siit werf; hon skulle finna platfen upptagen af civilisationen, fom man kallar långt Annnn 3