Norrländska Korrespondenten – 2 augusti 1856, sida 2

tonbladet. Har ban der sått, så fan man lapva utan att fe vå Hofjekrercraren. Är der åter i ett enskildt sällskap — i en förtrolig krets af wänner, fom wärdinnan säger når hela sin den är samlad, sä är att märka, att man hlir sörtjust när doettren spelar, om bon spelat drägligt, och talar om, slora anlag, om bona fommer af sig. Guvernanten för ide beundras annat än af en oh annat gammal herre med tur på hufwudct och otur hos damerna, hwilken fan fålla några uppmuntrande ord? är mawsellenDet förnämsta nöjet i wär goda flad är middagarne. Sädana middagar säl lag till wid alla högtidliga tillfällen; man får en invit få lydande, af farbror som har bod i hörnet wid torget (han är Räoman också): Jag fer i morgon några winner hos mig och bror skulle göra mig och min hufliru ett synnerligt nöje etc. ete. Då fan man wara säker att der går heders ligt till. Gubben är en hedersman, fom lagsöfer sju ättondedelar af stadens ine newånare, bysätter en sextondedel och håller win i de återstärnde, ty han är stadens förnämsta winhandlande — med