Norrländska Korrespondenten – 23 juli 1856, sida 2

wat heder och ärs, tänka med de bår daste förbannelser på dig. Att intet offer mer skall förblöda under dina tigerklor. skall nu blifwa min omforg, I en rö relse rycker han jagtknifwen ur fin wå ffa och stöter den ända til skaftet i ju dens bröst. J stum förskräckelse studsade de när warande tillbafa. Med kallt leende fa: stade F. den blodiga knifwen vå liket, wände sig till domaren od sade: Jag har gjort, hwad jag ej kunde underlåta; fullgören J nu eder pligt — — — Stilla oc lugn lät ban pålägga fig de tunga bojorna, med ädel hällning ins trädde han, omgifwen af fångtjenare, i sitt fängelse. Öfwerdomstolen dömde F. till döden. Hertig Emil förvandlade domen till lij8s tidsfänglese med lätta bojor. Då F. framfördes och domen för honom afkunnades försjönk han i en lång tysinad; snart började han gråta och talade med wek stämma: 7Jag har mörs dat för att få dö under skarprättarens hinder och genom mitt blod, på jdhavot ten utgjutet, försona Rudolss och Marias skuggor. Det skall ide ste genom den