bytet. Föliande aftor, då det redan mar mörkt, kom Baruch äter och, under de dyraste sörsakringar, beråttade for F., att, om ban i dag hade haft rinnen bog sig, få skulle han hafwa få den för ännu hågre pris. F. räckte honom med den ena handen vingen, och med den andra en summa af SI dufater. Missnöjd öfwer det otillräcktina anbudet, grep ju den efter ringer, lade den uti den kapfel, i ywilken F. erhållit den och lagt bredwid fig på bordet, tillflör kapseln, stack den i fin wänficka och fyndade med ett fallt farwäl på döcrren. J ropade bonom äter vd) biöd honom 100 dukater, men juden gaf icke med sig uncer de begärda 60 karoliner. Med ett lie sligt leende öppnade F. fia penningelaba, beralte den ästude summan, mottog kapseln med ringen, inneslsör den i sin byrå och wille bjuda juden ett glas win; men tenne föredar många trängande göromål och lemnade rummet med största skyndsamher, dä ban deremot ofta warit beswärlig för fina långa besöt. (Forts.)