ö Jägmåstaren föpte ännu många gulde och silfwerpjeser af juden, och om det föpta ide alltid war så äkta od) priset få godt fom wid det första föpet, få ha: be dock F. ännu ide skäl att klaga öfwer nägot uppenbart prejeri. Men snart kom det olyckliga ögonblicket, da judeas winningslystnad och begår att lura en kristen ledde honom sjelf i förderfmer. Han fom en dag til F. . . wisade hos nom en dyrbar ring med en flor diamant af renaste glans och begärde derföre 60 Caroliner. F. stulle hafwa bortgifwit bela sin förmögenbet för att bringa Bas ruch i fällan, dock wille han ide i första ögonblicket wisa sin afsigt, och förklara de, att han först wille wisa ringen för en kännare, emedan han ef förstod fö på ådelstenar. Juden war nöjd och lof wade komma åter nästa afton, för att antingen afslusa handeln, eller återtaga sin ring. F. war fännare nog för att förflå, det ringen wisserligen war wacker, men ite ward hälften af de begärda priset; dock Hade hon fast beslutat, att gifva heta den begärda summan, för att ändteligen blifwa wiss om det efterlängtade