Norrländska Korrespondenten – 19 juli 1856, sida 2

ban wille bli straffad, wisar genom sin godhet och tillgift honom tillbaka frän den domstol, åt hwilken ban erbjöd sitt lif. FJ. .. fånde fig outsägligen olydlig, han wille icke längre lefwa, men ocksä icke genom sielfmord sluta sitt lif, hwilket han ide nu trodde sig wara wärs dig att ega. Den skuldbelastade siriden i hans ture, det förkrodsade samweter woro de furier, hwilka drefwo honom med sönderslitande gissel framför sig; ännu mer den fira idsen att, genom att utgjuta sitt blod pi scha vofen, godtgöra sitt mord på wän oc maka förwärfwa sig Guds nåd. Då uppslod den förskräckliga tanken hos honom ait ånyo begå ett mord på det att lagen owilkorligen skulle dömma honom till döden. J en by, en half mil från jägmåftertibostället BD. .. rt, lefde en jude fom man i hela trakten fallade blodsugaren, men till bwilfen dock hwar od en, fom räkade i nöd, tog sin tillfl, yt. — Baruc war den samwetslösaste ockrare, som lef. De under solen, men Baruch hjelpte ywar och en, fom wille låna af honom, få wida det fanns någon utsigt att med 100 procent äterfå de länta Penningare