Norrländska Korrespondenten – 19 juli 1856, sida 2

skriften nåra til oläslighet af tårar upplöstÖfwerkriminaldomaren läsle denna sielf anklagelse med rysning och smärta. F. war en af hans ungdomswänner, han kände honom säsom en man af ädelt bjerta och oförwitligt lefwerne, och nu trädde denna wän inför blodsdomstolens stranfor och anklagade sig för ett rysligt brott. Det dröjde länge, innan den uppz rörde förmådde fatta e:t beslut. Slutligen skyndade han till yofwet, låt ut bedja fig enskild audiens hos fursten och öfwerlemnade till honom skrifwelsen. Fursten läste med spänd uppmärksamhet: han läste det för andra gängen, under det han i djupa tankar gick fram och äter i sitt rum. Med en tårt ögat lade han bort papperet. Hmwad den vlycktt ge här ffrifmit, fade den ädle furen mare djupt begrafwet i wåra bröst och egnadt wårt bjertliga deltagunde. Jag sjelf will afdömma denna faf. På fin yerres wink aflägsnade sig domaren och tackade Gud innerligen att hafwa unds sluppit en rättshandling, som så mycket skulle hafwa smärtat honom. MWeed sugn wäntade I. på följden af