Mördaren. oxrån det ögonablick jag urptäckte denna hem:ighet, rasar ett helfwete med de oliderligastee qwal i mitt bröst. Jag fan, jag will icke längre lefwa; jag mås ste försona ben förosämpade gudomlig hyeten, Den kränkta menssltigheten med mitt blob. Zxaq har mördat Rudolf med den follafie besinning, med en moget öfmere tagd och länge bost föresatts; jag Har, genom en omensklig behandlina, i en för dig graf, i lifwets biomma oc i fulaite kraften af ungdomlig, oförswagad belsu, nevlagt min Mari, der englarena mafan, modren till mina barn. — Sir för blodsdomstolen anklagar jag mig för dubbelmord och uppfordrar lagen, att pömma lönnmördaren efter fina ger ningar. På flera ställen, isynnerbet der MRur dolto och Maris namn förcfommo war.