Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1856, sida 2

j ä —2p — ———— af min äktenskapliga sällhet war borta, ven för hwarje ökonblick stegrade fånge lan för min Mari, förbjödo mig att motsåga den almänna meningen och erfänna Rudolfs död säsom ett werk of den olyckligaste tillsalligoct Mett hjerta war sönderslinet af vassiosnens makt, ar swartsjufans furier; men det war annu godt oc fånoligt, och jag falldc bittra tårar Öfwer offret for min bämnd oc bad för bans själs ewiga wål Mavi wek icke från min sida, filånge jag hade att kämpa med någon fara; hon anwände all uppmärksamhet od ans strängning för min wärd, och hwad en noget älskande maka fan göra för fin man, det gjorde hon för mig; men hennes munterhet war borta. Ett stilla swårmod, en djupt tärande sorg utgjöt fig allt mer och mer öfwer hela henucs wåsende. Ofta wände hon sig bort för att dölja många suckar, som undsluppo det forkrossade hjertatz ofta öfwerraska de jag henne med en på mig fästad wemodsfull blick, fom tycktes säga:Du är den fom beröfwat mig det färaste på jorden. SMed mina tilltagande krafter tillmäxr?