Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1856, sida 2

—T —864676scc— EA sida, kunde märfa det, grep jag med högra armen bakifrän PÅ trocket, nu lätfade jag fom om jag halkade på det wåta gräset; genom en hättig fi sidorörelse med min kropp blef min bössa rikiad på den framför gående; i detta ögonblick trockte jag af. Rudolf wältrade sig döende i sitt blod. Anblicken af det sirömmande blodet, den döendes rosslande, sallskapets wetlagan, medwetande af lönnmozd för qwäfde hrarje känsla af hat, swartsjuka och hämnd ur mitt qwalfulla hjerta; jag fjönf vå knå, jag kallade mig en möre dare, jag rasade mot mig fielf; manmittig bar man mig från platfen. Ma woro öfwertygade, att Rudolfs död war ett werboaf den ofyditgafte till: fällighet. 5. . halkade på vet flivps rigeste gräset, bössan fom genom den haftiga rörelsen bakifsån i bögre riktning, hanen tog uti de täta utstäende grenar na, och wid F .. . bastiga rörelse, för att stydda sig för fallet, sick skotter i samma ögonblick utaf; I. . sjelf habe en stund förut warnat mig till före sigtigt förfarande med min bögfa. Så hade hr v Str... l ofta och med stor lisligbet berättat för jagkkamraterna.