Mördaren. (Forts fr. föreg, N:o) Wi kommo på en fång väg, på båda sivor ongifwen af små täcka granar; den war få smal, att blott twå personer funde gå bredwid dwarandra. Då wi nalkades denna måg in wecklade jag govi herren von Str ... l, mitt jagtsällskap, och Rudolf i ett samtal; wi gingo lang: samt, von Sir ... I wid min hågra sita, Rudolf några steg framför mig. Jag bad Str ... l, fom bar sia bössa i horizontal riktning, att sänfa ned myn ningen, då få många i wågen löpande grenar lätt funbe inwvefta fig laset, och tomma skottet ant gå utaf. Wi woro längt aflägsnade ifrån det öfriga säll skapet; sag gjorde mina båda förjeslagare uppmärksamme hårpa, och wi ökade mar: iden. i Redan innan wi fommo pi den sma la wägen, hade jag obemarkt tagit min dössa med spänd hane på areln. Utan att Str. .. f fom gick tätt wid min