Norrländska Korrespondenten – 12 juli 1856, sida 2

allt, fom under min frånmwaro.: möjligts wis funde förefalla. IVWid gränsen af min widsträckta trädgård fanns en med smäskog tätt omflus ten löfsal, i hwilken min bustru under wackert wäder alltid tillbragte aftnarne wid något handarbete, under det jag eller Rudolf läste för henne. Äfwen de aftnar, Då embetsgöromål höllo mig borta, gick Marie med Rudolf dit, I denna töfsal såg min swartsjuka tummel: platsen för deras ägtenskapsbrytande samtal, det hemliga stället för deras ömsesidiga luftas tillfredsställande; hår wille jag blifwa wiss om mitt elände, bir wille jag utöfwa en blodig hämnd.— Tå jag lemnade Rudolf, tog jag wår gen till jägmästar Mo. .. gers boning, men tog strart af till wenster, oc) uppe nädde få, alltid skyndande genom den nästgränsande skoggsdungen, småskogen wid min löfsal. Jag war icke länge på mitt smygställe, då Marie kom med sitt arbete i löfsalen; snart fom också Rus )olf. Jcke tio steg från dem lutade jag nig wid ett träd, med spänd bössa på ivmen, helt skymd af höga buffar, genom wilkas grenar jag noga kunde ge aft