Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1856, sida 2

som griper mig wid hwarje erinring på min olycksaliga handling, gnager på mitt lif och skulle förr eller senare göra mig till en sjelfmördare. Emil: För denna känslas skull aktar jag er ännu mer. Det blir derwid; jagtparken W... rt är er, och den till denna trakt hörande jagten, kanske den bästa i mitt land, skall härefter icke mer stötas på skatt, utan wara er egendom. Har ni familj? F. En ganska god hustru och twå flickor med min första maka, hwilka wistas här i ett uppfostringsinstitut. Jag fruktar att min hustru i början icke skall följa mig på min nya post, då hon för mycket älskar fina sedan några år wid fjufbäds den fästade föräldrar, för att kunna lem na dem. Af Ers Höghet utber jag mig den synnerliga nåden att någon gång få besöta min familj, då jagtparken def utom ligger få nåra grånfen till detta land; doc skall jag wisst ide missbruka denna nåd. Emil: En resa till edra anförwandter skall er ej förwägras, ty makans och fadrens hjertan wilja äfwen fira sina lyckliga fäster; jag Mall sjelf gifwa öf