Mördaren. (Forts fr. föreg. N:o) Redan wille jag ropa dem an, men då föll det mig in, att jag genom detta rop skulle beröfwa Ers höghet den glåd: jen att lägga ned en af de hjortar, som redan syntes på ängen. Jag smög mig efter de misstänkta bofwarna på ett få dant afstånd, art det war mig nöjligt att alltid behålla dem i sigte. De fans nade på en forswäg, och hwiskade långe och ifrigt tillsammans; nu skiljde de fig, den ena gick åt öster, den andra åt föder, den tredje åt det håll, der jag wisste Ers Höghet stod på skotthäll. Det ber gynte redan blifwa mörft, så att jag säg blott en skugga swäfwa framför mig, od jag måste stynda för att ide förlora den ur ögonsigte; dock lyckades det hor nom att smyga fig få obemärkt och raskt till Ers Höghet, art blott ett ögonblick sednare bade jag kanhända warit ur stånd art uppfylla min pligt. Emil: Att jag uppbjuder allt för att