ne den andra dagen till slottet. Jägmästaren F. fom, och blef straxt införd i gemafet till Hertigen, fom ännu ide kunde lemna fin bädd. (Hert. Emil räcker F. . . handen och drager honom ned på en stol bredwid fin bädd.) Huru kunde ni låta mig ett ögonblick wara obekant med min räddas. res namn? Hwarföre beröfwade ni mig den stora glädjen att straxt kunna tacka er, belöna er efter mina krafter? F. Owad jag gjorde Er, högborna hertig, war ju blott en pligt, fom jag skulle hafwa utöfwat mot hwilken fom heldst, äfwen den ringaste. Emil: Jag will icke söka att utforska, om eder undwikande tystnad härrörde af en allt för stor blygsamhet, eller om ni kanhända är litet för stolt att fe er förs bunden en hertig för en få furstlig hands ling. Dock derom mera sedan; nu år jag nyfiken att weta huru ni i ögonblicket af den högsta faran blef min räddande skyddsande. F. Den befallning, fom jägmåstaren i D .. erhöl, att under Ers höghetls besök ide ffjuta något wildt, blef afwen mig genom öfwerjägmåftaresembetet med