Norrländska Korrespondenten – 5 juli 1856, sida 2

jagten, som han plågade drifwa den i sitt eget land. Ibland de parker, hwilka han, blott ätföld af fin lifjägare och en furstlig jägare, hittills genomströfwat, för att lära känna skotthällen, hade i synnerhet en behagat honom genom sin rikedom på siätliga hjortar; en fådan djurgård har de Emil till och med ide i fina lifpar. fer. Man fom en dag wid furslliga taffeln att tala om den, och Emil erbjöd sig på wad, att under loppet af de fjorton dagar, hwilka han bestämt för fitt wistande här, med egen hand utan hjelp af en spärare eller af bund i denaa part nedlägga tio ståätliga hiortar. Morbros dern war af samma tanke som systersonen, men en fremmande prins, fom åf: wen war närwarande på besök och fom uppskattade den furstliga parken efter sina willebrådstomma parkers tillstånd, fann Emils yttrande något för mycket hög trafwande, och antog wadet, fom blef utsatt till 200 dukater. Emil gjorde det uteslutande förbehållet, att från det ör gonblicket, han blott allena stulle wandra i denna park, oh att deri intet frem: mande sktott mer skulle falla. Fursten