Norrländska Korrespondenten – 5 juli 1856, sida 2

EES ASTA — provinsen af hertigdömet skulle ett regemente dragoner uppsättas; bertigen wille sjelf personligen öfwertyga sig om saternas fortgäng; ban reste dit ner, och då han inspekterat regementet och afflus tat många regeringsgöromäl, fom han sjelf wille ombejörja, fick han plötsligen det infallet, att med ett beföf öfwerraska sin gamla alskade morbror, hwilkens landsgränsor stötte till hans. Blott åts följd af fin landtjägare, for han med ertra post i en lätt chaise til morbror derns residens, och war redan om aftor ren på andra dagen i den glada kretsen af dyra anförwandter. Jagt älstade Hertigen med passion; det war den enda förlustelse, ät hwilken han hängaf fig på de stunder, fom res geringsärenderna lemnade honom öfriga. Morbrodern, fom finde systersonens jagtlust, fåt strart anställa ett fort kall. Emil deltog deri, men han tyckte icke om denna slags jagt; han hade sitt slörsta nöje i att genomstråfwa fälten med en god sporrhund, att sjelf söka upp wildt, några smädjur i soluppgängen och att rasla i skymningen eller i en skön måns ljus natt, och så dref han äfwen här