Norrländska Korrespondenten – 2 juli 1856, sida 3

Som i hemmet, fjerran efter nära, Fattigt eder vift, dock oss så fira, Huldt oss påmint att wi ågt ett bem. Mödrar! Sostrar! I, fom fanske wafat Mången natt och hwilans ro försakat, Bedt och trälar för en bror, en son; Som till skolan reste hemifrån: Se, få helt, fom frr fozsti llassen, Är han Eder ånnu på Pornassen. Sh, på gladjens eder smartans höjd, ÖHwar du stannar hungrig eller mättad, Fröjden, delad, är dig dubbel fröjd, Delad smärta, är till hälften lättad, Ensligheten blott gör aldrig nöjd. Wäl då ben, fom, med ett fall i lifwet, Wann för lifwet oc bland Er en wän! Kanske är det, äfwen det, så skrifwer Öfwan stjernorna i bimmelen. ———