riga folket, med motsipy: (1 os detta. Den fom wid lägga beslag på funderna och twinga de att uteslutande handla i fin bod, måste finna det rått wist att dessa söka twinga honom att u. teslutande sälja till dem. Samma skydd som han fordrar emot åfwerdrifwet lår priser, kunna de begåra emot öfwerdrif wet höga. Åmporttullar böra motswaras af erporttullar. hwilka utgöra ett NÖD wåndiat komplement til de förra, liksom erportförbud tid importförbud. Denna sats yrkas dock mera för att fonfratrra råttsanfyråfet än för att få den tillämpad, men den fin anses ega äfwen prafe tift betodelse, få långe opinionen awarfår på en lägre ståndpunkt. Bohus lång Tidnina, fom meddelar denna uppsats ur Wåftaren ottrar dere om att relonnemanget vå wisst fått fan wara ganffa rigtigt; tillåggande: aRen of synes det just bewisa hela förwåndheten af sjelfwa beskattningssättet genom tull ty huru låter det wål tänka siq, att någon förmåqa kan finnas, ware sig bos Regering, folkombud (oc att tån få fig den hos en Ståndsrepresentation år sannerligen därhusmes sigt) eller enffilde till att bestämma tullsattser, för en del nations behof eller afsättning, bwils få ej mer och mindre skola stola menligt inwerka vå handel dermed föryrka de naturliga förbållandena förwilla företagsamhet och spekulationer, medföra omwågar tidspillen ofrivilliga misstag, eller stäåndiga lagöfwerträdelser, och ständig oro i handel och näringar, genom De före luster fom förändringar i tulljoftemet Nnöde wändigt måste medföra. Wi tro, att detta förtjenar mer upvmärksamhet ån man erbjöd att egna deråt. — — — — — Hwarjebanda. Kejsar Rikolai frieri. Då Nikolaus 1815 besökte Berlin för att fe buruwida någon af de preussiska vrinsesjorna skulle vassa Honom, antyds deg prinfesfan Charlotta af fina föråle drar, att ifall han skulle fästa fig wid hennes person, bade de ingenting emot att bon deswarade hans böjelse. Den för storfurstens wistelse i Berlin defime da tid war nåra sitt slut, och ban fatt sista aftonen under supen mid prinsessans sida, då han baftiat fade henne, att ban måste lemna Berlin dagen derpå. Han hoppades fålunda att förmå benne til någon yttring af ledsnad häröfwer, men vpennes iunafruliga stolibet afhöll henne ifrän aft beswara framställningen med annat, än några intetsägande anmärfe ningar. Storfursten widtog derpå innan fort en annan operationsplan. Som ban wisste, att huru föga än sällskavets blicfar syndart woro fästade vå honom och bang fröna granne, de likwäl i sielfwa werket wore föremål för en allmän uvps märtsambet, började han med att fåga benne, fifmål på ett till utseendet obe. fmwåradt sätt, under det han lekte med en af fina ringar, att han under fin forta derwaro föft göra sig bekant med bennes karakter m. m., och att han bos henne funnit alla de egenstaver, fom ban trodde egnade att göra honom Iycdtis fom make, men då de detta ögonblick dåda twå woro föremål för be når vas randes speiande uppmärksambet, wille dan ej nu yrka På Något swar, men. ifall det wore henne angenämt att Han förlångde fin wistelse wid hennes faders bof, kunde hon måhända ha ben godheten att taga upp den ring han höll i fin band. Härwid stack ban lekande ringen i ett bröd, fom låg framför bonom pi bordet, och fortsatie derpå fin supe uns der en ffenbar likgiltigbet. Med samma odeswärade utseende räckte prinsessan ut sin hand och tog brödet liksom af misstag. drog få, utan att sållskapet märkte det, ut ringen och satte den på sin egen 2 är OA(UMU Svt