2 Jgenom festens sorl predikarns röst Wi hört om pligter tala, ewigt dyra. Wi hafwa sett en plats oss öppen stå J andens strid för ett treenigt norden, Och förr wi icke ur den striden gå, An wi en lager ffåntt åt fosterjorden. Cn framtid frågande uppå oss fer Och wisar wägen uppför ärans branter. Med mod och jubel följa wi — och Er, I bröder, hafwa wi till bundaförwanter! Ha wåtra ord och blickar icke sagt Att barn wi äro utaf samma moder? — Hos er hon kläder sig i norrskensprakt Öch lånar stämma utaf frog och floder, 80 oss en krons af gyllne ax hon bär ch mera warma hennes blickar falla; Men samma höga Swea dock hon är Och samma kärlek får hon af oss alla.