Norrländska Korrespondenten – 28 juni 1856, sida 2

tade Drottningen i håret, och utan mistriss Siddons, som ropade på hjelp, hade det warit förbi med denna olycliga furs stinna. Man skyndade till; man fick rag: i Konungen; oc medan man friade efter läkare hade mistriss Siddons så myden själsnärwaro, att hon pämmte fig Cooper, fom wåntade Henne i way nen. Hon befallde att Han skulle inlätas. Den unge chirurgen eguade Konungen en wård få djupsinnig och fi märkwärdig för fin tlotyet och fin grundligbet, att doktor Crompty, fom snart anlände, gillade den till alla delar. Ratten war längt liden, när den namns kunniga städespelerstan med fin styddsling lemnade palatset. — vemnar denna förfärliga sjufdom nägot hopp om helsans äterwinnande? frägade hon sakta den unga chirurgen. — Jntet, swarade Cooper på samma fått. Naär galenskapen eu gång lagt sin försträckliga hand på ett offer, öfwerger hon det aldrig fullkomligt. Den olyckliga sjukdom, som träffat Konungen, skall tanhända få afbrott som likna en Full ständig förbättring, men den stall snart