Odling af Seradella. Sia de mårkliaaste upptäckrer fom Hi ednare åren blifwit ajorda i landthusållningen, bör ostlridigt foderwerten Seradella efter Fogelfio-Klöfver. Den sar sedan år 1818 warit föremål för odling i Svanien och Portuaal, b varirån den år 1849 öfwerflatades, til etaien, Franfrike, Österrik., Meklenburg oc andra toska sänder. Def botaniska namn är Ornithopus sartivus. Den omfatar flera arter, fom alla förtjena att odlos. Ornithopus sartivus eller Den egentlioå i nyoaretider berömda Seradela är fmåluden, bar ruada saftiga sljelkar af 12 till 21 tums längd och derutöfwer, 4 till 14 pungar, owala blad, samt rödtetta blommor och 2—5 vsatta fröbaltor fam sluta i en svets. Den år ettåria Wid de i Jönfövpings Lan giorda försö var den wisat sig icke wara ömtålig för nattfrol och torde måbända funna fås om böften, utan att skadas af wintern. Seradella equar sia förträffliat till od: lina vå torr, sandig eller stenbunden iord och i, berastrakter. Ju mera geronn tränglia och luder jorden är, vå des större djuv fan Seradellen nedsånfa sin pålrot. Uti fuftia oc stof jordmån werer den långsamt oc misslockas ofta. De dåsta resulteter Har Den bintils lemnat vå lätt torr Od warm jord män, der den skjuter bastigare i böjden oc blifwer blad. rifare ån i fet jerdmän. J aflmänbet fördrager seradellen hwarken moden fuf sigbet, minst om den år ihällanec eller stark aödnina. Sädden får ej wara för fåt, ide bil ter för gles, och fer antingen medels bredkast eller i 6 a 7 tum från hwarandra stäende rader. Radsädden med 8 tums afständ anses för fröwinningen wara ändamålsentigast och erfordras dertill omkrina 15 a 20 ffitvund vi tunnlandet. Til bredsädd årär emellan 25 a 35 skälvund. Fröet utsäs om wir ven, få fort kälen gårt ur iorden, ans ungen enbart eller ochi bland riael ter kornbrodden. J förra fallet är det —— —— — — —— rillräckligt att endas nedwältn det. En diuvare jordbetäckaing skule blifwa menlig. Seradellen hindrar oåräsets uppfomst lucrar jorden och bibehäller den medelst en fuslständig beskuganing lagom fuktig, famt bämtar största delen af fin näring ur luften. Den mattar ej jorden och fan odlas i stållet för flöfwer öfwerallt der denna goda fortkomst arses tvorifmels aftig. Ar den ämnad tll hö, släås den når den flår i full blomma, och fan man på ett tunnland påräfna en affafinina af 150 a 209 lispund bö, som öf oerträffar det bästa ängsbö i nätande egenskaper. Wid torkning får ofta steende undwifas på det ei så mycket af bladmassan må gå förloradt. Fröet moanar ganska ojemnt i medlet ef September månad. — ——— ———