Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1856, sida 2

i F——2 från och tre gånger gick jag dit igen, flutligen bad jag Gud med få innerlig andaft, att frestelsen förgick mig och jag tunde äterwända hem utan att ha ber fläckat mig med en stöld! Äck de prof, som woro mig förbehällna, woro änau ide slutade! Dagen derpå, aflöningsdagen, begaf jag mig till lassören för att uppbära min wanliga halfwa gurne. Kassören war en något döf och något blind gubs be, men för Hwilfen jag hyste tillgifmen: het, ty jag habe honom att tacka för mitt inträde bland truppen; når en fame rat wille tillegna fig en rol, fom tillbör de mig, war han alltid den fom talade för mig. Ravenscroft, få hette min gamle wän, hade ingen widlyftig bofföring. Han inkasserade recetten för ywarje afton och utbetalte hvar wecka åt aftörerna den större eller mindre an: del fom tillkom dem af behållningen. Emellertid hände det honom stundom, att han missrätnade fig, alldenstund han al: drig antecknade inkomst och utgift, och minnet ofta slog honom felt; mijssräkningar, för hwilla direktören utan fond