Norrländska Korrespondenten – 21 juni 1856, sida 2

går oss emot här i werlden Lofwa mig att aldrig mer låta dig hemsökas af on: da tankar, och Herren fall wara med of på alla wåra wågar. Martin räckte fin hustru handen och sade med högtidlighet: — jag lofwar det, få sannt Gud är öfwer of! Amen! — Wid dagens inbrott trädde den resande ut af fin kammare, tackade mannen och hustrun för herberget, lade en penningpung på bordet och sade: — Så widt jag kunnat förmärka, ären J godt folk i stort behof, men Gud har wälsignat mig och beskärt mig med mera än jag behöfwer för mina få dagar. Jag tänker föpa mig ett hus oh en tlandte egendom här i närheten, och atttillbrin: ga mina dagar i ostörd ro. Jag behöfwer en trogen oc omtänksam gärdsfogde, och om bet behagar er, så will jag göra eder till mitt gårdsfolk och eder lida flicka, fom behagar mig få mycket, skal jag uppfostra fom min egen, och J skolen få forglöfa dagar få långe jag lefwer och få länge J wiljen det. Fine nen I förslaget godt, få famtyden der, till, och denna gåfwa skall wara de handpenningar, med hwilka jag fästat er