Norrländska Korrespondenten – 11 juni 1856, sida 3

Här! under en af dina lumpna fäfängas sriumfer har jag welat uppsöka vig. Hår har jag welat rycka af dig din fför na mask, fom för werlden döljer din werkliga gestalt. Piå du beskylla mig för obarmherugbet. Jag är likwäl ej få hjertlös fom du, ehuru ditt hjerta är af fött och blod, då deremot hos mig endast en ihålig tomhet utwisar, hwar menniskohjertat har sitt läge. Lyssna derföre till mina allwarliga ord, fast de ej flin ga få wäl, fom älskarens cller förföras rens ljufliga smicker; ty de äro ben obe hagliga, sträfwa sanningens. Se in i ditt bjerta och bäfwa! Der äro alla goda englar flyvda och de onda andar fira der sina dagliga glädjefester. Frukta att gud för ewigt wänder sitt anlete ifrän dig, — och wet, att om han är barmhertig, få är han äfwen rättwis! (Forts.)