Norrländska Korrespondenten – 11 juni 1856, sida 3

Hwem war det som twingat henne alt äterwända till jordens jemmerdal, för att rädda sitt älskade barn från förtwif lan. Hwem war det, fom bragt detta barn till grafwens brädd, och derigenom sönderslitit en faders hjerta? Det war du! du! fom likwäl lofwat att wara hens nes andra mor på jorden; fom bHhydtat moderfärlek, för att winna en kallt be räknad afsigt. OM huru har du upp fyllt detta löfte? Du har dödat det ena barnet och låtit det andra långfamt bort twina, af längtan efter faderskärlek, i wantrefnad, under det barndomen? gyls dene ålder för dem glädjelöst förfrouns nit. Och ywar finnes den husligalycka, som du, hycklande, lofwat din man? Hans dystra anlete, der ingen stråle af glädje på flera år wisat sig, straffar dig för lögn. J salonger, på baler och fupåer har du släpat honom med dig, un: der det du borislösat en del af hans förmögenhet på din egen prydnad och en fåfäng prakt. Du har skamligt migbru: fat hans godhet: du har i tysthet fågs nat dig åt det wälde du utöfwat öfwer hans swaghet, fom en ädel och förfåns dig hustru kunnat förwandla till dygd.