säg ban goda, älskade Amandas wälnad, dyster och förjande, blida ner från fin himmel på de föremål, fom woro henne färast i lifwet. Ungefär en månad derefter erhöll dfs wensien ett bref lackadt med swart lack och med tantens utanskrift. Han hade ej mod att bryta det förrän han genom religionens fraft, hemtat styrta att bära dess anade, sorgliga innehåll. Brefwet innehöll och en underrättelse om Amar lias stilla död. Hon hade fort derförins nan tyckts hafwa ett samtal med något osynligt wäsende fom swäfwade öfwer hennes hufwud, och ett saligt lcende dröjde ännu efter hennes död, på de ble. ka lärparne. Denna underrättelse släckte den sista sträle af glädje, som ännu någon gäng framskymtade i öfwerstens glädjetoma lif. Han underrättade sin hustru kallt och skenbart likgiltigt om Amalias död. Hon förblef en stund tyst och begrundande. Det war en swag rörelse af samwetsförebråelse, fom sökte göras fig gällande; men snart repade Hon åter mod, och fällstapslifwets förströelser utplånade inom bort den flykriga, obehagliga fänflan.