öga sticklige att wara ute i stormen. Uan twifwel kommer en noggrann under ökning att hållas om denna forgliga till öragelse, och man tager för afgjordt att den, fom åtminstone medelbart wållat gossens död ej kan undslippa utan ett drygt answar. (Sk. T.) upsala. Tranerska stipendiet, fom en: ligt testators förordnande skall tilldelas en yngling i gymnasium, hwilken utmärkt sig för Laiinsk poesi, har i dessa dagar till erkänts ynglingen P. Waldenström (fon till provinciallåkaren doctor W. i Norrland) å. h. w. Lyegeum för lofwande prof af Latinsk vers. Stipendiet får en längre tid bibehållag äfwen wid akademien. Detta stipendium har tillförene blott twänne gån ger utdelats, nemi. tll n. w. afademir adjunkten Linder, OÖstg., samt stud. Nyblom, Upt., ywilka äfwen för enahanda skaldskap tidigt utmärkt sig. (Ups.) Gejle. Måndagen 25 sistl. Maj på e. m. begåfwo sig förre kolaren Per Ersson, hans son Anders Ersson och hans bror f. gardisten Berg i Kultebo, Söder rala focken, ut på hafwet för att wittja larnät. Per Ersson och Berg rodde. Anders Ersson styrde. Af en stor störtwåg fastades P. Ersson och Berg ur båten, hwarwid årorna medföljde. Anders Ersfon såg fadren och farbrodren kämpa med wågorna, utan medel att kunna rädda dem. Förgäfwes sträckte han åt dem fyr åran: han nådde dem ide. Båten dref åt landet. Ett och annat nödrop hördes, hwilket snart öfwerröstades af bränningar ne. Under den ögonskenligaste lifsfara lyckades det And. Ersson att komma i land på en s. k. rabb. Men denne war fringfluten af watten; Anders Ersson gjorde sig ett skjul af den sönderslagna båten, hwarunder han föfte wärja sig för földen. Förgafwes! den blef allt swårare. För att icke förfrysa började han, likt Iron, wältra stenar fram och tillvaka på rabben och ropade emellanåt, få mycket han förmådde på hjelp. Omkfring kl. 12 på natten kom också denne. Hans hustru, orolig öfwer fiskarens länga bortowaro, hade nedgått till stranden och hört manus nens rop Med grannarnes hjelp befrias de hon fin Anders från hand farliga bes lågenhet, men P. Ersson och Berg fun no fin graf i wågorna. Liken åro, omfs tadt flera gånger werkställd draggning, icke igenfunne. (N. P.) — Thorsdags den 5 dennes hände på stadens salutorg, att en flicka frän landet med strömming till afsalu, blef af en qwinsperson bestulen på en ror rgå på få fått, att den sistnämnde, såsom betalning för en half wal strömming fom hon tillhands lat fig, lemnade en tullplacat-stämpel, fom landtflickan helt beskedligt tog för en wanlig riksdalers-sedel, och hwarpå hon mycket riftigt gaf 36 skillingar tillbakas ät bedras gerskan, hwilken skyndsammeligen aflägsnade fig, förmodligen glad öfver fin lyd liga jångst. Då dessa stämplar onelligen till färg och storlek, om också naturligt wis ide till innehållet, allt hafwa mycken likhet med riksdalerssedlarne, så kunde, för undwikande af dylika affärers oftare uppe repande, det onekligen icke wara ur wägen, — D D