Norrländska Korrespondenten – 7 juni 1856, sida 2

Det uppkom i fadrens bjerta en strid emellan kärlefen till hans hustru och ömheten för hang barn. Slutligen segrade den sednare. Han tog bladet frän munnen och följande samtal uppstod emel lan öfwersten och hans fru: öfwersten: Jag har länge, kanske alt för länge, uppskjutit att samtala med dig om ett ämne, som ligger mig ömt om bjertat, men jag fruktar att detta famtal blir för dig, min wän, mindre bes hagligt. Öfwerstinnan: Hwad fan det wäl wara Du retor min nyfikenhet, på samma gång, som du wäcker min oro. Öfwersten: Jag mäste meddela dig anledningen til mina bekymmer. Utom min warma tillgifwenbet för din person, min kära hustru, war det äfwen en an: nan bewekelsegrund, fom förmådde mig, att förena mitt öde med ditt. Jag hoppades att i dig finna en öm mor för mina stackars små moderlösa barn; men jag fruktar, att jag missräknat mig i denna wäntan. Du spnes alltför ofta fomma ihåg, att de ej äro dina. Men, min bästa wän! deras mor finnes ej wera på jorden, och de behöfwa just