Norrländska Korrespondenten – 31 maj 1856, sida 2

ch är ju fär wännen din. Gud nåde den hjertan månde ffilja! Fag drager till fjerran och köpes der guld För blodswett, — jag offrar den! Men Anna skall wara mig trogen oh huld Och minnas fin utwalda wän. De gäfwo dig månader, gäfwo dig år SHmi skall du wäl sörja få? — Jag wänder wäl åter fören timman flår SIe ingen skall skilia of då. — Der glånsa på himlen mång tufens de ljus, Buds Englar mildt mot of le — De skola wäl skydda wär kärlek få ren, Och ge of hugswalelse. — warwål! O farwäl! du mitt rofea wi Min Anna! haf hopp och tro, — Ty skall det än kosta mitt unga lif, Så stola wi fammanbo. Gud nåde den hjerian månde filja! Och Erik han drog emot fjerran s. tröst. Men Anna pä klippan satt,