elit-kotps ur dela landet, de skönaste af de stöna. Dessa amazoner rida ide åpå samma sätt som damerna, utan såsom äfta ryttare. Wid fina sfmå skocklackar hafwa de i stället för jporrar, små ftålspetsar. Deras beklädnad är mycket pars sam, mycket pittoresk och mycket antik: en fort wid tunika, som ofwantill lemnar skuldra, barm och wenstra armen, nedans till fötterna ända från knåäet obetäckta. Kring wenstra armen äro hästens tyglar slagna. Håret år från alla sivor buns det i höjden och omslaget med en bred bindel, med ett gyldene smycke öfwer Pans nan. Sitt hufwudwapen, en fort spetfig lans, swinga de ganska skickligt. Förs ut bewäpnad med pilar och båge, bära de nu en liten musköt i stållet för det fordna kogret. Musköten kunna de mycket kickligt handtera: i fullt galopp skjuta och träffa de blott med en hand. Denna sällsamma trupp motswarar den öfriga regeringen i Bantam. Thronen är ärfte lig för de manligt förstfödda. Så snart en förstfödd bestiger thronen omgifwes han med en rad flidor under 16 år, att han bland dem må wälja sig den skönastef till gemål. Jnståller fig efter treårigt äktenskap ingen ung thronarfwinge, fan fursten wälja fig en annan gemål, do utan att förskjuta den förfta från fin första rang såsom sultaninna. Sfulle fursten eller sultanen oaktadt detta dd ut: an thronföljare, så församla sig hundra unga utwalda amazoner för att bland fina egna telningar utfora en thronarfs winge. Den fruntimmerswalda sultanen blir derefter proklamerad och allt är åter i ordning. Hufwudstaden i denna lilla fruntimmersstat ligger i en af de mest pittoreska delar af ön på en fruktbdar, trädbeskuggad slätt. Midt i den höja fig twå wälförswarade sästningar. Diamant: borgen, såsom den ena af dem kallas, innesluter sultanens palats, ett stort, ryms ligt, massift byggnadswerk, wäl egnadt att hålla ut en belägring. De regerande damerna äro milda och artiga i sitt upp: förande, och fremmande, som göra dem fin uppwaktning, emottagas mydet före fommande. AA— En flitig skolmästare. Såsom bolstafligen sann uppgifwes i en tysk tidning följande berättelse: Johann Jakob Haäberle, collega fbole i en liten schwabisk stad, hade under fin embetstid, fom räckte i femtioett år sju månader, efter måttlig beräkning, åt gossarne i fin klass utdelat: 911,517 käppslängar, 124,010 ; risslag, 20,989 klappar med linealen, 136,715 handplaggor, 10,235 flag på mun nen, 7,905 örfilar, 1,118,800 hårluggar och 12,763 notabene med bibel, katekes, psalmbof och grammatika; 731 gånger bar de han lärt gossar ligga på knå på ärter, 613 på ett trekantigt wedträd; 5,001 af hans lärjungar hade burit åsnan och 1, 707 fått stå med riset, oberäknadt ala improwiserade straff. Bland fäppflångars ne woro 880,000 utdekade för försummad öfwerläsning af latinska glosor, och bland risslagen räknades 76,000 för förjummels fe af bibelspråk och psalmverser. Bland magisterns 3,000 oqwädingsord woro en tredjedel af hans egen uppfinning. Hwart-! annat år behöfde han en ny psalmbok, hwilken han, till widmakthållande af dijcips linen, ständigt bar i handen. ——— ooo ooo IEEE EV DES emma ena SEE VEN (NE RT SER SRS RA FSS AS — — ARR OK RER RER t RAR RÅ Hwarjehanda. Anteckningar af Linne. War ärlig, som en man af forntids ära och tro: då blifwer du älskad af alla. — Deltag aldrig i ränker för att störta andra att Du et faller i eaen aron