wore illa giordt att fastkedja en awinna wid en dylik martyr! — Likwäl om Benedetta — Det klappades sakia på dörren; bertigen inträdde. — Nå. sade han, har han lofwa: art gifta fig? Michel såg på Ficino med en få bed jande min och med ett få beftåmdt fatsadt beslut i fin blid, att den gamle lär raren ofriwilligt gaf efter för denna fume ma bön. — Nådig herre, fade han til hertis gen, man fan ide bestrida hans skäl; och jag åtager mig inför republiken oc inför er answaret för deras giltighet. Denna förening år omöjlig, ätminstone nu. Hindren kunna möjligen när fom helst upphöra, och jag försakrar, att ins genting i min lärjunges uppförande bar warit siridande mot band pligt. — Det fägnar mig att höra det, Mercali, fade hertigen. Ni ar fri vär danefter. Gif mig endast det löftet att icke återse er älskarinna, så sänge ni ide år färdig att gifwa henne ect namn. (Forts.