— för mina wakor. Jag förstod ännu bättre den öfwersinliga filosösien, jag talade med lätthet Platos gudomliga spräk, och det blef mig slutligen gifwet att förklara hang lära från denna samma kateder, wid hwars fot du, mitt ål skade barn, få mängen gång sutit. Du fer wäl, att med mod, hopp och strångt arbete kan man öfwerwinna bra många binder! — Ni fann bos Plato e en. hamn efter skeppsbrottet, min älskade lärare; men, jag hämtar icker der mer än annorstädes. någon öfwertygelse. Han talar om själens odödlighet; men han öfwertygar mig icke derom. Han ingifwer mis öner skan och ger mig knappast hopp! Jag söke hos honom ett gudomligt ord och finner sofismer. — Olyocklige! Hwilken hadefse! Förnefa Plato, min mästare! Jywilfen förs blindelse har du icke fallit!:Slå upp donom blott, och du sktall der se, att kroppen är förgänglig, emedan den icke är annat än en förening af delar, och att den är underkastad upplösning, men att själen icke kan dö, emedan bon, får fom en enkel substans, hwarken fan dela