Den hwite Ryttaren. (Af Alpyonse Duchernne. (Forts fr. föreg. N:o) Jag skulle lida, kanske lika mycket, som du, deraf. Och sedan, om du icke mer wore fri, bwem fule wäl då afhöra mina ord med din utomordentliga ifwer? Hwar stulle jag finna en äyörare med nog insigter oc fattningsgåfwa, att ingifwa mig stolthet öfwer att wara hans lärare? I owilken åler, wärdig mina omsorger, skulle iag kasta mitt utsade? eller hwilken motstandare skulle göra mig peder på det metafpsiska raisonnementets tåflingebana, om jag icke mera hade dig, min kära gosse? — Min wördade lärare, sade Michel, iag wet, att ni skän:t mig er aktning oc) wänskap. Men der är mig werkligen nu ljuft att få utgjuta min bekännelse i ert sköte; ty mitt finne är mer obestämdt än nägonsin, och jag wet ide, ywad det blir af mig, om er tröst uteblifwer. Hör mig säledes.