— De älska hwarandra, och ändock kan Mercati icke gifta sig med henne; skall han då, för ett så betydligt felsteg. straffas med en efwig fängenskap? — Du urskuldar honom bra hasiigt, Ficino. Denna kränkning af la arna är straffwärd. Hwem sätter fig emot dens na förening. — Han skrifwer ingenting mer till mig; men jag skall wäl underrätta mig bättre derom, ty jag fan ide lida tane fen, att min fåra Michel är beröfwad fin frihet. o— Nå wäl! trösta dig, min bäste Marsilio. Jag skall gifwa dig befallr ning, att han genast föres hit. Du skall förhöra honom, och jag skall göra för honom, hwad jag kan. Så snart han är en af dina disciplar, har han rätt till mitt deltagande, i synnerhet om han har wördnad för Plato, wår måästare? — Ja, Lorenzo, han studerar honom ouppbörligt och wördar honom. Men det är ett stackars twifwelsjukt sinne — ett fär, som kommit litet wilse; och det är kanske derföre jag håller mer af hor nom än af de andra. — Du är en god herde, Ficino, och