honom lediga, och der Han njöt af wetenskapens och wänskavens behag. Han bade af denna hemlighet:sfulla boning, skapat en helgedom, ogenomtränglig för alla rent materiella sysselsättningar; der erkändes endast de sköna konsternas adel, och man bugade sig der endast för ine telligensens konungslighet. Omgifwien af nägra drömmare, sädane som han sjelf, glömde hertigen i detta trollvalats allt annat, för att endast tänka på fina älskade miniaturer, fina mästerstycken i marmor, sina antiquiteter, wördade som releliker, sina cameer, som han icke skulle funna utbyta emot de siörsta diamanter. Han war icke fullkomligt lycklig annars än der, ty han kunde ide lefwa nöjd långt ifrän fina böcker och dyrbara mar nuskripter; och de woro honom så kära ott han, för att skaffa sig dem, sade, att han stulle hafwa sält till och med sin garderobe. Den dag, hwarom här är fråga, spatserade Lorenzo, en fall winterdag, i de nakna löfsalarne, i förtroligt samtal med fin wän, filosofen Mars filio Ficino, fom äfwen högt älstade dens na, åt muserne helgade enslighet. Hertigen ämnade, som wanligt, börja