Den hwite Ryttaren. (Af Alphonse Duchesne. (Forts fr. föreg. N:o) — Nei, Bencdetta, min kärlef år af det flag, fom man ide blyges för; och jag är ide rädd för att wara fånge öfwer en natt. Men jag fommer att förlora min fribet för längre tid än få. — Hwad bör jag? DÅ du ide behöfe mer säga mer ån ett ord — — Ja, men jag skall ide säga det, Benedetta. — DI bimmel! ban älskar mig ide! utropade den unga flickan smärtfullt. — Anklaga mig icke, Benedetta. Det är twärtom emedan jag älskar dig för mycket, fom jag ide för alltid vill före na mitt öde med ditt. Det är ett brott att göra dem olyckliga, fom endasi wisa oss tillgifwenhet och godhet. Jag will ide begå detta brott, min ljufwa vån, och jag wet — — Hwad wet du, otacksamme, om icke det, att jag älskar dig, och att dina ord