Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1856, sida 3

medtäflarinna, fom beröfwade mig din färlef! — Du förstår mig ide, Bencdeita. Om du förstod mia, stulle du ide såga, att denna törst efter kunskap år en njut ning för mig. Du slulle twättom fe, att den förgiftar mitt lif och kommer mig att hwarje timma af dagen afundas de tanklösas öde! Jag par afsmak för den här werlden, emedan de allwarsamma betraktelserna der äro för mig dersamma, fom fogelelim för fogeln: ju mera jag söker att tränga till djupet, desto mer trasslar jag in mig! Ack! ser du, det är en förfärlig tortyr, denna passion att wilja undersöfa alltinz, då ingen uppens barelse gryr för wärt finne, oc då wti, med det omätiliga begåret att fe allt och begripa allt, förblifwa djupt nedjjunfs ne i owisshetens och twiflets tjocka mör fer! O! du wet ide, hwad denna feber will säga, du, Benedetta! — Ar det sannl, Michel, att detta är enda orsaken till din sorgsenhet och förs sumlighet? (Forts.)