Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1856, sida 3

timmar på wägen? Hwad har du gjort under tiden? — Jngenting, jag swär dig det Bes nedetta. Jag funderade. — Ja, od det war ide på mig, du tänkre Michel. — De: war ide på någon. Jag funs derade på wår själs tillkommande lif. — Hwad gjorde du, da wi träffade dig ensam på Caraja-broggan? — Jag har sagt dig det, min lilla Benedetta. Jag grubblade öfwer det öde, fom wäntar menniskosjälen på andra sidan grafwen. — Ja, det är alltid din ursäkt, se de den unga flickan med en smula fortrey telse. Jag förklarar dig det, Leic, el, jag är swartsut på denna själ, fom dn alltid talar om, då jag talar till dig om mig, och på hwilken vu tänker, när du borde tänka på mig, oc hwars tillfome mande tillwaro oroar dig få mycket, under det mitt närwarande lif sä litc: rös rer ig! Jag är swartsjuk på denna silosofit, fom infräktar på mina rättig: beter, i det hon utgör din käraste njut ning, likasom jag skulle wara det på en