Norrländska Korrespondenten – 7 maj 1856, sida 2

draga er. PDan älskar ingen annan qwinna än er. — Det tror jag ocksä, Martho, swarate den unga flickan lifligt. Han d:flar ingen annan ån mig; men jag fruktar storligen, an han ide wertiigen älskar någon. — Ni plågar er med intilningar, signora. Hwarför skulle ban fomma bit, om han icke älskade er? och hwarför skulle ban säga, att han tillber er — Jag wet inte, Jag säger icke, att han ej bar en brors ömma wänskav för mig, en wäns fullkomliga tillgifwenhet; men ban har ide en ålskares passion. Ser du Martha, jag är ide nog För honom; jag fan ide ensam uppfolla hang fjäl, fom är få stor. Pan älskar mig; men jag är ide allt för honom. Om jag ocksä är det enda fruntimmer han tycker om, få är jag dock ide det enda ting. Weienskapen har för honom lika ftor retelse, fom mina ögon, och han äls skar filosofier, tifa högt fom mig oc mer kanhända. Om han toge en wåg och (ade mig i den ena skälen och fina drömmar och fina böcker i den andra, så är det ide jag, fom slulle wåga tyngst,