Norrländska Korrespondenten – 7 maj 1856, sida 2

plåga att wänta den man älskar, då mötestimman redan är förliden? — Det är saant, signora; men wid siutton är och färleten i hufvudet fryser man icke. Jag har, tywärr, numera icke sädana förwaringomedel emot wådrets bitterhet. — Du har rätt, min goda Martha, och det är grymt of mig att utsätta dig för att bli sjuk. Lät mig lyssna i min ordning. — Men, signora, alta er att ide ni gon fer er. — Himlen är få mörk säger du. — Sa, men molnet, fom skymmer bort månen för of, fan hela fig, utan att förut underrätta er derom; och om någon i grannskapet finge se er wid denna tid fika i fönstret efter en ung man, sa wore ni förlorad. — Det bryr jag mig ide om, Mars tha; jag fan ide hålla mig siilla; och fer du, mitt hjerta år genomstunget of alla swartsjukans och otälighetens pilar. — Swartsjukans? År det möjligt? Äg war lugn, signora, signor Mercati är för ådel och för upprigtig för att bes