3 Kap. Om laga bjudning till gästabud. 1 S. Will man annan till gästabud bjuda, göre der skrifteligen och nämne han deri, then, som buden blifwit samt dess syssla; på det misstag genom drängs wärdslöshet ej ske må: kungöre ock theri å hwad ort och tid then budne bör sig infinna. 28. Till ringare gästabud, ther ej fråga är om punsch och bischoff eller winer, må gäst mundteligen bjudas och ware tå la, jamma, fom om skriftelig bjud ing sagdt är. 3 s. Ru är lagliga budet, få skall gåst fig owägerliga infinna, ther han ej saga förfall hafwer. Thesse äro laga förfall: om man jjut är: om man på Gillstu sitter eller om man förut å ans nat gåstabud buden är. Nu funna ans dra förfall gifwas före, pröfwe Domar Ten, om de äro af den wigt, att the gälla måge. Är förfall lagligt, blifwe tå till nästa gåstabud kallad; men gåfar ibudet gånge icke desto mindre för sig. 4 S. Är någor förfallolös borta, tå gästabudet börjas, blifwe aldrig mer til