Norrländska Korrespondenten – 30 april 1856, sida 3

wet jag ide, Or Grefwe, och hur det har warit, så hare troligen ide salig Hans Exellens gifwit batarden mera, än den lagliga sonen någonsin fått. — Deri har ni rätt, Ör inspektor! Det är ej möjligt. Drif på safen! Farwål! .... Det war sant: enkan efter Mags nus war häroppe i går afton och bad om att få bo qwar; men jag satt just då i spelet och hörde ej få noga efter bur det war. Se tilll hur det är, och ffoffa mig fred för kärringen, fom lipar och skriker fom en uggla. — Med ett: — skall ske, Hr Grefwe! — git infpefs toren sin wäg ock lät wräka ut Magnus enka från torpet, på det hon ej mera skulle störa nådig Grefwen med sin gråt, och bon gick från fin låga koja, suckan be: — grefwen är nog god oc) nådig, blott ban fick råda för den elaka fpet: toren. Ett halft år derefter hade garfwaren, det will säga ynglingen, fom wi i börs jan införde på scenen, utstätt sitt straff: 28 dagars watten och bröd och uppene bar kyrkoplikt. Hofrätten hade förmilbrat domen, emedan det war för första gången; men ynglingens lefnadslust,