Norrländska Korrespondenten – 30 april 1856, sida 2

trädande, Löjtnant von B., fom fig du skig ut efter gärdagskalaset, du fer mig schachmatt ut min wår. Har oturen gjort dig ledsen. — Åh nej, men det log bra, må du tro; men i qwäll skall jag mål drilla upp mår lurrassande Mojor. Jag fatt med knekt, dam, tia och äss, hwad tycks? — Ja nog om det! Har du fått sofwa i ro för min kåra mammas musif derupve? Den der quinz tilerende sällskarsmamsellen, fom flims prar på fortepianot de der werserna, fom, hwad herte nu den der poeten igen .... lifgodt, en liten Magister skref öfwer salig pappa? — Ja wist har jag sofwit, fastån der spetades. — Det är bra löjligt, Etienne, att höra på Mam ma deruppe, — fade Grefwen, skratrande i det han steg upp, hur öm hon nu är om salig pappa, Gud fröjde själen! Rär ban lefde salig mannen, war det twärtom, men nu är hon förbålt öm. — Emedlertid har gubben qwarlemnat multum i kistorna och en duktig karl, som drifwer upp egendomen bra. Du skall weta, Etienne, att när jag fom, få reg nade klagomål öfwer honom; men jag höll honom ryggen fris ty jag såg ate